idag har jag varit och "hälsat på" pappa och satt dit fina höstiga blommor. hösten var hans favoritårstid och det konstiga är att jag blir inte alls ledsen eller deppig när det blir höst. snarare tvärtom, jag blir mer lugn & harmonisk och vill vara ute i den friska luften hela tiden.

efter att jag varit hos pappi, åkte jag vidare till mormor & morfar och hälsade på. vi satt ute i solen i flera timmar och drack kaffe och bara pratade en massa strunt, jättemysigt! :)

(cirka ett år efter min pappa gått bort så fick morfar exakt samma sjukdom.
men direkt efter att pappa hade försvunnit så blev ju liksom morfar som min "extra pappa". men nu är han precis lika dålig och sjuk som min pappa var. sedan 2007 har vi levt med den där helvetessjukdomen, 5 jävla år. men det jag vill säga med det här är att alla borde uppskatta livet varje dag och kom ihåg att visa eran familj, eller de ni älskar mest hur mycket de betyder för er. eller bara vara glad att man kan kliva upp ur sängen själv. och att man kan gå, stå, räkna, läsa, se och andas. det är något att tacka för!)